När svämmar bägaren över?

Har länge känt att jag tillhör nån form av "förtrupp" en av dom som ska rensa vägen för dom som kommer efter mej/oss. Både när det gäller problematik för barn och vuxna med psykiska problem. Jag har fått varit med om så mycket både positivt men tyvärr mest negativt när det gäller skola, hab, bup soc, psyk m,m, att det känns som dom vänt ut och in på hela mitt innersta och kontrollerat varenda cell som finns. Och frågan är när det tar slut?!

Jag har prövats och undersökts nog nu, helt ärligt så finns det snart inget kvar......det känns som hela kroppen håller på att lösas upp i små små molikyler. Har en riktig svacka idag, och funderar mycket hur och när jag kan avsluta mitt projekt här på jorden. Känner skam för att jag inte orkar, för att jag ens tänker tanken på att svika min son, men han skulle ju få en bättre ekonomisk förutsättning än jag kan ge han nu då livförsäkringen är högre ju yngre jag är.

Jag vet att det finns dom som dömmer dom som valt att avsluta sina liv.....men till dom kan jag bara säga att det finns en tid och plats för alla, en del försvinner genom ålderdom i kroppen och en del har en själ som har fått slut på energi, men kroppen kanske ser rätt pigg ut.

Nu säger jag inte att slutet är idag, än så länge är jag bara i planeringsstadiet. Bara att tänka tanken och få tanken att gro gör att jag känner mej lite lättare och lite lugnare. Kanske är det så att det enbart är då vi kan få ro vi med trassliga själar......för jag tror att psyket och själen är samma sak.....en del föds med en stabil själ och kan snabbt finna sig tillrätta i ledet och bara är, medans vi andra har en själ som svajar omkring som söker svar på frågor och tankar man aldrig kan förstå.

Jag har då svårt att förstå meningen med alla dessa prövningar jag får hela tiden, kanske finns det svar där ute eller så är det bara tyst och stilla!?