Bara jag igen :)

Vet inte varför jag låter det där med ekonomin styra så mycket i mitt liv.....eller jo det gör jag för ekonomin har alltid varit den bit jag inte kunnat kontrollera i min "sjukdom", har aldrig klarat ett heltidsjobb och har aldrig haft en riktig anställning utan vart beroende av bidrag i stort sett hela livet, och när man är det så får man ofta "krångla". Och jag är fruktansvärt trött på det!

Hur som helst mår jag lite bättre, det ekonomiska måste lösa sig och i värsta fall får jag bita i det sura äpplet och kontakta soc.

Ska snart försöka förklara lite om "kursen" jag börjat på men idag är jag helt slut i hjärnan så det får bli en annan dag :)

När svämmar bägaren över?

Har länge känt att jag tillhör nån form av "förtrupp" en av dom som ska rensa vägen för dom som kommer efter mej/oss. Både när det gäller problematik för barn och vuxna med psykiska problem. Jag har fått varit med om så mycket både positivt men tyvärr mest negativt när det gäller skola, hab, bup soc, psyk m,m, att det känns som dom vänt ut och in på hela mitt innersta och kontrollerat varenda cell som finns. Och frågan är när det tar slut?!

Jag har prövats och undersökts nog nu, helt ärligt så finns det snart inget kvar......det känns som hela kroppen håller på att lösas upp i små små molikyler. Har en riktig svacka idag, och funderar mycket hur och när jag kan avsluta mitt projekt här på jorden. Känner skam för att jag inte orkar, för att jag ens tänker tanken på att svika min son, men han skulle ju få en bättre ekonomisk förutsättning än jag kan ge han nu då livförsäkringen är högre ju yngre jag är.

Jag vet att det finns dom som dömmer dom som valt att avsluta sina liv.....men till dom kan jag bara säga att det finns en tid och plats för alla, en del försvinner genom ålderdom i kroppen och en del har en själ som har fått slut på energi, men kroppen kanske ser rätt pigg ut.

Nu säger jag inte att slutet är idag, än så länge är jag bara i planeringsstadiet. Bara att tänka tanken och få tanken att gro gör att jag känner mej lite lättare och lite lugnare. Kanske är det så att det enbart är då vi kan få ro vi med trassliga själar......för jag tror att psyket och själen är samma sak.....en del föds med en stabil själ och kan snabbt finna sig tillrätta i ledet och bara är, medans vi andra har en själ som svajar omkring som söker svar på frågor och tankar man aldrig kan förstå.

Jag har då svårt att förstå meningen med alla dessa prövningar jag får hela tiden, kanske finns det svar där ute eller så är det bara tyst och stilla!?

Psykisk sjukdom!

Googlade i går på vad som står om psykisk sjukdom, och inte hittade jag några bra förklaringar eller "symptom". Kanske därför det är så svårt att få omgivningen att förstå eller att fk kan tycka man är frisk och kan arbeta?! Läste även om en undersökning där var 5e person INTE kunde tänka sig att arbeta med nån med psykisk sjukdom!!!! Jag kan ju bara gissa att fördomarna kommer framförallt kommer från media där psykiskt sjuka är dom som hugger ner barn på dagis osv. Det är skrämmande om folk tror det om mej! Jag älskar barn och skulle nog aldrig kunna skada nån. Men desto mer viktigt att det kommer ut om vad det innebär att må dåligt psykiskt. Hittade en bra hemsida, där jag anmält mej som attitydambassadör!

http://www.handisam.se/Tpl/StartPage____254.aspx


Är det fler som känner sig manade? Anmäl er!'
Tillsammans kanske vi kan ändra attityden!

Har inte skrivit på lääääänge. All ork har gått åt att försöka få ekonomin att gå ihop. Jag har halv sjukersättning och har varit halvt sjukskriven, och dom på facket som räknade ut min aktivitetsersättning räknade enbart på min halva sjukskrivning, så min inkomst blev att hamna på 120kr om dagen på halvtid, det blev en sänkning av min månadsinkomst på över 2000kr efter skatt. Efter veckor av bråkande fick jag rätt till 240kr om dagen ist, då BARA ca 1000kr mindre i månaden, då jag fortfarande inte tycker mej få rätt ersättning så har jag överklagat och det ligger i föreningsrätten i väntan på beslut. Problemet är att dom inte vet vad som ska gälla i mitt fall så på gott och ont ska det väll bli ett klubbat beslut nån ggr men har ingen aning om när. :(

Den här utförsäkringen måste väll iaf vara ett stort skämt?! Arbetsförmedlingen skulle "utreda" min arbetsföråga...... oooookej jag har varit och träffat handläggaren två ggr och pratat i telefon med henne om min inkomst MEN hon vet nog inte mer om mej än kassörskan på Åhlens gör. Förra veckan började jag på ett "projekt" som jag inte riktigt vet än vad jag ska säga om det så den biten återkommer jag till. Men NU ser ni ska jag som ingått i aktivitetsstödet i 3 månader, påbörja en NY utbetalningsperiod som innebär att 10 dagars inkomst försvinner!!!!???? Helt ärligt överlever jag det här utan att bli inspärrad så kan jag nog hoppa ner för våningshus utan skador för nu är jag less.........

Varenda dag är en kamp för att få pengarna att räcka och mit psyke var illa före, nu är det nästan så att jag grinar bara nån säger hej till mej.
Väntar på en tid hos läkaren får se om jag kan/får bli sjukskriven igen, men vågar inte hoppas.

Stå på er alla ni där ute som är i min sits! Dom ska inte få knäcka oss!
Massa kramar till er från mej!