Att inte kunna leva.......

Jag brottas ständigt med "down" perioder. Jag kan inte säga att jag vill dö......men helt ärligt så vill jag nog inte leva heller. Hade jag inte haft barn hade jag för länge sedan gjort slut på det här men sonen håller mej vid liv, ungefär som en respirator, för jag gör bara dom saker jag absolut MÅSTE göra, mat varje dag plockar ihop och städar för att han beöve det. Jag ser inget nöje i det,ingen tillfredsställelse i att få det rent det är ju iaf samma gamla slitna möbler som står där. Och att städa vet ju dom som har ADHD är ingen rolig sak, man springer runt runt och blir aldrig klar.....jag brukar få sätta en tidsgräns på mej själv vid 1-2 på natten är det slutstädat!

Jag vet ju inte varför jag känner så här heller, psykologen säger att det beror delvis på adhdn och jag har snart provat varenda piller som finns på apoteket, men inget hjälper, jag kan periodvis känna mej lite bättre för att sen vara tillbaka i något slags vakum- För det är det som är lite kruxet........jag känner mej inte ledsen eller deprimerad bara apatisk. Inget känns roligt, jag kan inte se vad jag drömmer om, vad jag vill ska hända......det enda jag önskar är att min son ska ha det bra och må bra!

Jag vet ju inte hur han blir påverkad av det här, jag kan bara hoppas att han kan känna att jag gjort allt jag kan för honom och att han vet att jag alltid finns för honom.

Jag kan bara hoppas att det kommer in något i mitt liv som gör det roligt, spännande eller vad sjutton som helst för det här funkar inte.